Den kristdemokratiske riksdagsledamoten Ingvar Svensson skriver följande i kommentarsfältet på sin egen blogg, efter att han fått kritik för att ha röstat ja i FRA-omröstningen:

Jo, jag förstår att ingen av er begriper hur parlamentariska system fungerar. Visst är jag med och påverkar hur propositioner ska utformas. Senast idag var jag inne på regeringskansliet för en sådan påverkan. Så jag sitter inte passiv som en nickedocka. I utskottet jag sitter i arbetar jag också med frågor. Men när ett utskottsbetänkande når kammaren förutsätts det att regeringspartiet/partierna håller ihop. Om en regering förlorar votering efter votering har den förbrukat sitt förtroende och måste avgå. Obs att oersonval inte ger någon särställning varken i riksdagsgrupp eller i riksdagen som helhet. Alla som är personvalda (dvs passerar resp spärr) är nominerade av partier. Och är man det förutsätts lojalitet mot partiet. Konstigare är det inte. Skulle alla springa omkring och rösta som de vill skulle vi ha kaos i riksdagen. Men så sofistikerade resonemang går väl inte hem hos detta auditorium. 

Kursiveringen är min egen. Men detta är på något sätt ändå helt fantastiskt. Karln säger ju uttryckligen att det inte är någon mening med att riksdagsledamöterna har rösträtt i riksdagen! För om deras enda syfte är att bereda frågor och utöva sin påverkan i det stadiet, för att sedan rösta som alla kommit överens om, vad är då poängen med att de får rösta överhuvudtaget? Inte ens han själv verkar ju tycka att det är en bra idé!

Det enda rätta är således att befria riksdagsledamöterna från den betungande bördan att behöva trycka på en knapp och därmed riskera att bli ansvariga för något som de kanske inte står för. Eller hur blir det nu…?