Fredrik Sjöberg i Svenska Dagbladet har recenserat Stefan Fölsters bok om klimatet. Förutom allehanda intetsägande trams om att man ska ”se bortom vår tids allenarådande marknadslogik” (vad betyder det?) så fastnar jag för hans slutkläm:

En annan väg är förstås att arbeta kortare tid och söka lyckan med mindre att konsumera för – men det alternativet stämplar Stefan Fölster som omoraliskt. Varför? Jo, hör och häpna, för då blir det mindre skattepengar till ”dagis, skola, äldreomsorg och a-kassa”. Man baxnar. Det argumentet kan i alla fall inte jag ta på allvar, inte när avsändaren arbetar för Svenskt Näringsliv.

Men om avsändaren arbetar för LO, eller kanske någon finurlig myndighet eller varför inte är skribent på en kultursida i en lagom stor morgontidning, då skulle Fredrik Sjöberg kunna ta det på allvar? Tror han på allvar att sanningshalten i Fölsters påstående blir mindre av att det är Fölster som säger det? Hur skulle det vara om han såg till vad som egentligen sägs istället för vem som säger det? Eller passar det sig inte?

Jag tror att det kallas subjektivism. Och jag tror bestämt att det är fullkomlig idioti.