Bör man bli orolig nu?
Riksbanken bestämde sig idag för att sänka reporäntan kraftigt, med 1.75 procentenheter till 2 procent. Man motiverar sänkningen med att
En kraftig sänkning av räntan och räntebanan är nödvändig för att dämpa fallet i produktion och sysselsättning och klara inflationsmålet på 2 procent.
Min kursivering. På riksbankens hemsida går det också att läsa
Riksbanken är Sveriges centralbank och en myndighet under riksdagen. Riksbanken ansvarar för penningpolitiken med målet att upprätthålla ett fast penningvärde. Banken har också i uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsende.
Återigen min kursivering. De starkaste motiveringarna för sänkningen verkar alltså vara saker som inte ingår i riksbankens mål. Om riksbanken för politik för att stabilisera konjunkturen (eller t.o.m. boosta den), hur troligt är det då att de kan klara av att hålla penningvärdet konstant? Bortse då från att det är ett dåligt mål som inte går att uppfylla, läs Stefan Karlssons uppsats.
Frågan är, ska verkligen riksbanken försöka påverka konjunkturen? (De borde inte, men det är en annan sak. Men ingår det ens i deras uppdrag?)
Dessutom, med tanke på att upptakten till den nuvarande krisen var att den amerikanska centralbanken gjorde en kraftig räntesänkning, är det här verkligen så väldans bra?
Det är visst uppåt det ska gå. Men vad är det som ska upp?
Ohly, ekonomi och att vara konsekvent
Ojojoj. Via Johan Ingerö hittar jag följande uttalande av Lars Ohly på Politikerbloggen, där han backar från kravet att höja skatterna för medelinkomsttagare*:
Konjunkturpolitiskt är det inte särskilt bra att dra in köpkraft från dem som har lite, utan få [sic!] bör man dra in köpkraft från dem som har mycket, säger han i intevjun.
Detta är ju lustigt. Ohly borde väl tycka att det är bra att norpa pengarna från de som har lite så att staten kan öka efterfrågan och dessutom göra det mycket effektivare än en massa olika individer. För om de som har lite fick behålla sina slantar är ju risken stor att de skulle spara dem, och då skulle ju ekonomin skjutas i sank!
En alternativ tolkning är ju förstås att man redan säkrat upp så att de som har lite lever så på svältgränsen att det inte finns på kartan för dem att de skulle spara några pengar, och att det för konjunkturen är viktigt att dra ned ”de som har mycket” till ett liknande tillstånd. Detta är faktiskt förmodligen vad som avses.
Har man tur kan man upptäcka att det finns någon sorts problem med sådana ekonomiska idéer. Tyvärr verkar många i dagens samhälle ha ganska mycket otur, att döma av vad som sägs i tidningar, tv osv.
* Ingerö skriver låg- och medelinkomsttagare, men på Politikerbloggen står det bara medelinkomsttagare. Jag antar att det, i brist på mer information, går att tolka det som att det fortfarande är grönt för att höja skatten för de som tjänar minst.
Nu blev det nog fel någonstans…
I dagens Metro kan man läsa följande insändare utan signatur:
Hur kan vi i ett demokratiskt land som Sverige tillåta alla dessa nazister? Deras ideologi är inte alls demokratisk. De säger att vi svenskar är överlägsna och bättre än alla andra, även om många av oss vet att det inte alls stämmer. Det är absolut inte demokratiskt tänkande eftersom vi alla är lika mycket värda i en demokrati, men ändå får de polisbeskydd under sina demonstrationer. Så jag undrar bara hur fan vi kan tillåta dem överhuvudtaget, och hur de kan ha så dumma åsikter?
Först ska det väl nämnas att nazister är kollektivister och socialister och därmed obehagliga människor. Men det finns luckor i denna insändaren. Enkelt uttryckt, om alla är lika mycket värda i en demokrati, hur kommer det sig att tokstollarna inte är värda polisbeskydd? Nej, insändarskribenten ger uttryck för ungefär just de åsikter som han eller hon tycker är så avskyvärda, väl belyst med orden ”Så jag undrar bara hur fan vi kan tillåta dem överhuvudtaget”.
Ett annat sätt att se på saken är att skribenten propagerar för det inte alltför lustiga synsättet att alla är lika värda men har inte lika rättigheter. Sanningen ligger inom räckhåll dock, för den är att alla har lika rättigheter, men alla är inte lika mycket värda. T.ex. så är nazister inte värda så mycket, men det betyder inte att det är fritt fram att skjuta dem, eller som man säger på fint språk ”inte tillåta dem överhuvudtaget”.
