Inte ens riksbanken vet vad de pratar om

Diskussionen om vad inflation egentligen är är sannerligen välbehövlig. I sitt svar på nationalekonomen Ingmar Bengtssons artikel i Svd visar självaste Riksbanken att inte ens de egentligen vet vad inflation är.

Inflationen har stigit kraftigt och är på den högsta nivån sedan mitten av 1990-talet. Att inflationen är hög beror främst men inte enbart på att världsmarknadspriserna på energi och livsmedel ökat kraftigt.

Dvs ökade priser skulle vara orsaken till inflationen. Men detta är fullkomligt nonsens. Eftersom inflation leder till högre priser, så skulle det betyda att orsaken till de högre priserna är… tata! Högre priser! Och detta är alltså ett resonemang som på allvar förs fram av den institution som har till uppgift att begränsa inflationen.

Anledningen till att Riksbanken kan haspla ur sig sådana här dumheter är förstås att de tror att inflation är detsamma som prisökning. Men även om det vore så så är det fortfarande komplett nonsens, för det är samma cirkelresonemang ändå.

Den enda vettiga innebörden av begreppet inflation är att det är en ökning av penningmängden. Och en ökning av penningmängden leder till högre priser. Att definiera inflation som högre priser är inte bara dumt, det är totalt intetsägande och gör begreppet meningslöst. Det är alltså fel.

Företrädarna för Riksbanken skriver i sin artikel:

Riksbankens uppgift är att se till att inflationen är stabil kring vårt mål på 2 procent.

Av detta kan vi inte annat än dra slutsatsen att Riksbanken inte har en susning om vad de håller på med. Det är lite sorgligt.

15 augusti , 2008. Etiketter: , , . idioti, politik.

21 kommentarer

  1. Shubi replied:

    ”Den enda vettiga innebörden av begreppet inflation är att det är en ökning av penningmängden.”
    Låter inte alls vettigt. Däremot låter Bengtsson vettig:
    ”Inflation handlar om att nominella priser stiger utan att några relativprisförändringar sker. Det är bara under vissa omständigheter som våra mått på inflation samman­faller med den faktiska inflationen.”
    Eller hur?

  2. Tomas replied:

    Ja och nej. Det är förstås riktigt att det bara under vissa omständigheter är så att måttet på inflation sammanfaller med inflationen. Och att inflation till viss del handlar om att priser stiger. Det är en följd av inflationen, närmare bestämt. Att definiera inflation som stigande priser gör att begreppet inte kan förklara ett skvatt.

    Dessutom så innebär inflation att olika priser höjs olika mycket. Detta beror på saker som olika varors priselasticitet och hur nära ”köttgrytorna” de befinner sig, dvs de varor eller tjänster som efterfrågas av de som först får de nya pengarna kommer påverkas mest.

    Ekonomen Stefan Karlsson har skrivit ett ganska bra förklarande inlägg här.

    Inflation, att inflatera, att blåsa upp. Det är pengamängden som är det som blåses upp, eller inflateras på svengelska.

  3. Tomas replied:

    Jag får länka till Carl Svanbergs inlägg Inflaterad ignorans igen, också. Det kan behövas.

  4. Shubi replied:

    Tyvärr. Varken Stefan Karlsson eller Carl Svanberg har rätt. Tvärtom har de väldigt mkt fel. Penningmängden har ingenting med inflationen att göra. Om du funderar på vilka faktorer som driver penningmängden finner du svaret: Exakt HUR kan det offentliga påverka penningmängden? Och hur påverkar det i sin tur inflationen(kom ihåg Bengtssons korrekta definition)?

  5. Tomas replied:

    Ursäkta, men är detta ett skämt? Det offentliga kontrollerar penningmängden via sedeltryckpressarna och riksbankens styrräntor. Om en hundralapp trycks upp och förs ut i ekonomin, så kommer penningmängden ha ökat med hundra kronor.

    En av de mest grundläggande ekonomiska insikterna är att priset på en vara bestäms av utbud och efterfrågan. Ökar utbudet av pengar, går priset ned.

    Och Bengtssons definition är fortfarande inte korrekt, men det spelar ingen roll för resonemanget. En klar och tydlig definition som bidrar med en förklaring underlättar bara att diskutera problemet.

  6. Shubi replied:

    Tja. Du är faktiskt inte helt fel ute. Åtminstone vad gäller det första stycket. Resten kan vi glömma(map på pengar).
    Men du får gärna utveckla hur RIKSBANKEN kan ”föra ut” en nytryckt hundralapp i ekonomin?

  7. Shubi replied:

    Såhär funkar det: Penningmängden ökar när privat sektor (netto) upplånar av banksystemet(som i sin tur lånar av riksbaken). Penningmängden ökar också när offentligheten lånar i riksbanken(dvs ”trycker pengar”). Huruvida detta resulterar i inflation står skrivet i stjärnorna: Empiriskt vet vi att när upplåning ökar hos privatsektor så tenderar TILLGÅNGSPRISER(aktier, obligationer fastigheter….) att stiga. Men när offentligheten ”trycker pengar”(vilket de gör hela tiden) och spenderar på diverse så uppstår begreppet INKOMST. Inkomster brukar normalt spenderas på konsumtion dvs INTE tillgångspriser!

  8. Shubi replied:

    Tillgångspriser tenderar också att stiga när reporäntan sänks. Om inflation uppstår, av en reporäntesänkning, så är det i tillgångspriser. Inte kpi. Vilket också ger penningmängdsökning. Men detta har inget med inflationen att göra. Inflation är när ALLA priser stiger utan relativa förskjutningar. Kpi i rör sig ”in tandem”. DET måste vi kunna vara övverrens om?

  9. Shubi replied:

    Till sist: Penningmängden är ENDOGEN. Dvs den bestäms av aktörer inom ekonomin. Vill folk inte ha pengarna kommer ingen nettoupplåning(minns att detta är det sätt på vilket privatsektor kan öka penningmämngden) att ske. Samma för regering och riksdag: De kan bara öka penningmängden om det också tas beslut om inkomst/förmögenhetsökningar i samband med att de ”trycker pengar”. Riksbanken kan aldrig DIREKT påverka penningmängden. Så släpp penningmängden som en KAUSAL faktor till inflation. I bästa fall är den en indikator………..

  10. Per-Olof Samuelsson replied:

    ”Penningmängden har ingenting med inflationen att göra.”

    Vid vilket universitet lärs detta ut?

    Följdfråga: Hur mycket måste skattebetalarna punga ut för att hålla detta universitet vid liv?

  11. Shubi replied:

    Lärs inte ut vid nåt universitet. Tyvärr. Skattebetalarna pungar inte ut nåt för denna sanning. Däremot lär man ut ”utbud och efterfrågan”. Så mot frågan blir: Om riksbanken, i god monopolstil, kontrollerar räntan ,dvs PRISET, hur kan de då OCKSÅ kontrollera kvantiteten? Helt enligt ”utbud och efterfrågan”? De läror du godkänner(som i detta fall är adekvata) medger bara riksbankens kontroll över det ENA(priset) inte OCKSÅ det andra(kvantiteten)

  12. Shubi replied:

    När jag ändå håller på: Ni liberaler(jag är vänster) är hopplösa. På samma sätt som vänstern är hopplös. Så fort nåt av lägren känner den egna verklighetsbeskrivningen hotad så gräver ni ner huvet i gud-vet-vad. Vilket omöjliggör några som helst vettiga resonemang. Så vänster jag är: Vi(inkluderar P-O och Tomas) som intresserar oss för hur en samhällsekonomi funkar måste rimligtvis ha saker gemensamt? OK? Kan vi vara överrens om att ekonomisk aktivitet är det övergripande målet? Oavsett om det sker i offentlig(vänsterhållning) eller privat(högerhållning) regi? Det måste ”röra på sig”?

  13. Tomas replied:

    Jisses. Håller på vad ordet. Jag har egentligen bara tre saker att tillägga.

    Hur kan riksbanken kontrollera kvantiteten av pengar? Ja, hur? Det är ju trots allt bara de som gör pengarna! För att dra en analogi. Givet att ingen hembränning förekom, och ingen privat import av alkohol skedde, hur skulle Systembolaget kunna kontrollera mängden sprit i Sverige? Detta är egentligen en retorisk fråga.

    Jag intresserar mig för samhällsekonomi, eller nationalekonomi. Men du vill att jag ska hålla med om att ekonomisk aktivitet är det övergripande målet. För vad? För ämnet ekonomi? Detta kan jag inte hålla med om. Det övergripande målet som vetenskapen ekonomi bör ha är att producera ekonomiska teorier som beskriver verkligheten på ett korrekt sätt.

    Men när offentligheten “trycker pengar”(vilket de gör hela tiden) och spenderar på diverse så uppstår begreppet INKOMST.

    Begreppet inkomst inte är något som uppstår på grund av att offentligheten trycket papperspengar. En inkomst uppstår när man tar ett jobb.

  14. Shubi replied:

    Återigen: En säljare kan sätta ett pris och tillhandahålla den kvantitet som efterfrågas. Eller så kan han tillhandahålla en viss kvantitet och får acceptera det pris som kunderna är villiga att betala. Han kan inte bestämma både pris och kvantitet SIMULTANT. Vad är det du inte begriper?

  15. Tomas replied:

    Det där kan vara det mest begripliga du sagt hittills. Likväl är det så (som du ju säger) att när säljaren bestämmer sig för en kvantitet, så är priset också bestämt. Så på ett sätt kontrollerar han både pris och kvantitet. Problemet för honom är bara att det bara är en frihetsgrad inblandad.

    Svaret på din motfråga ovan blir då att riksbanken kontrollerar penningmängden genom att kontrollera priset på pengar. Är detta något kontroversiellt? Mjäe, det är ju riksbankens uttalade metod för att påverka inflationen, att pilla med räntan.

    Notera att den enda orsaken till att privata banker kan utöka penningmängden är för att riksbanken tillåter det. Men notera även att du själv skulle kunna öka penningmängden på egen hand. Det är bara att sätta igång och trycka upp sedlar. Detta skulle dock klassas som falskmynteri, men det gör det inte när riksbanken gör samma sak.

  16. Stefan Karlsson replied:

    Normalt försöker jag numera låta bli att delta i debatter i andra bloggars kommentarstrådar, men då jag och ett av mina inlägg refererades så gör jag för denna gång ett undantag.

    ”shubi” presenterar ett antal påståenden som kan sägas vara halvsanningar, men som tas ur sin kontext samtidigt som andra viktiga aspekter utelämnas och därför blir missvisande.

    Exempel på det är när han säger att Riksbanken inte styr penningmängden direkt, utan att det är en endogen faktor bestämd av privata fractional reserve bankers och allmänhetens agerande. Och det är förstås sant att Riksbanksstyrelsen inte vid sina möten fattar beslut i stil med ”fram tills nästa styrelsemöte ska vi öka penningmängden med 1.3%, det verkar lagom” och sen blir det så att penningmängden ökar exakt med 1.3% tills nästa styrelsemöte. Mycket riktigt är penningmängden i hög grad en funktion av andras agerande givet en viss ränta satt av Riksbanken.

    Men genom att sätta sin ränta till en viss nivå och genom att garantera fractional reserve bankerna att de kan låna ut (nästan) hur mycket de vill och sänka reserverna till mycket låga nivåer för Riksbanken kommer alltid att rädda dem vid likviditetskriser, så är de ändå ansvariga för den penningmängdsökning som uppstår.

    Om av någon anledning efterfrågan på krediter skulle stiga skulle räntan i frånvaro av centralbank och fractional reserve banker automatiskt stiga. Även med fractional reserve banker men utan centralbanker skulle räntan i viss grad automatiskt stiga eftersom bankerna inte har samma möjlighet att låna från centralbanken billigt och samma garanti att bli räddade om de lånar ut för mycket. Att hålla räntan konstant när efterfrågan på krediter ökar är alltså att betrakta som en intervention från centralbankens sida.

    Sen är det sant att det till en början främst är tillgångspriser som stiger som ett resultat av högre penningmängd. Det är bland annat genom den mekanismen som penningmängdsökningar skapar fastighetsbubblor och konjunkturcyklar. Men med en viss tidsförskjutning så sprider sig detta även till producent- och konsumentpriser. Min gode vän Daniel Halvarsson har på sin blogg ett diagram som bra illustrerar hur ökningar i producentprisinflationen med viss tidsförskjutning tenderar att föregås av en accelererad ökningstakt i penningmängdstillväxten.

    För övrigt är ”shubis” och Bengtssons definition av inflation som ett tillstånd när alla priser stiger lika mycket utan relativprisförskjutningar närmast skrattretande löjligt. Det har *aldrig någonsin i historien* (utom möjligen i någon planekonomi) funnits ett tillstånd där alla priser ökat lika mycket och relativprisförskjutningar därmed inte skett. Förutom i hyperinflationssamhällen typ Tyskland 1923 eller Zimbabwe 2008 har det knappast heller funnits någon tid där inte några priser fallit. Exempelvis priser på datorer och liknande har fallit även när KPI ökat med tvåsiffriga procenttal. Slutsatsen av den definitionen är alltså att det aldrig någonsin funnits någon inflation!

    Riksbanken må ha fel, men Bengtsson och ”shubi” har ännu mer fel.

  17. Tomas replied:

    Stefan: Detta undantag uppskattas. Ibland ska det till en ekonom för att förklara ekonomi, helt enkelt. Själv tycker jag det kan bli lätt förvirrande ibland med alla begrepp.

  18. Per-Olof Samuelsson replied:

    Jag får också lov att tacka Stefan för utläggningen. (Själv är jag lite för trött för att orka argumentera mot alla konstigheter jag hör.)

  19. Per-Olof Samuelsson replied:

    Jag kanske också kan få rekommendera en kort uppsats jag skrev för 30 år sedan under rubriken ”Badkaret rinner över”:
    http://www.nattvakt.com/online/finrum/08badkar.htm

  20. Tomas replied:

    Den är bra tycker jag. Har läst den tidigare.

  21. Kommentar av Per-Olof Samuelsson « Banjokossans Välståndsfontän replied:

    […] av Per-Olof Samuelsson I en kommentar till inlägget Inte ens riksbanken vet vad de pratar om så rekommenderar Per-Olof Samuelsson en av sina gamla kortisar om inflationen, från 80-talet. […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Trackback URI

%d bloggare gillar detta: